söndag 23 juni 2013

Att bli moster

Det är underbart att bli mamma.
En fantastisk känsla som inte uppväger något annat.

Det finns bara en annan händelse som närmar sig något liknande.
Något som uppfyller en med en alldeles speciell känsla som stannar kvar i hjärtat.
Hela livet.

Att bli moster.
Jag blev det idag för 26 år sedan.
På något skumt sett kändes det då det var min lillasyster som "hann" före mig.
Endast nitton år gammal.
I stället för att skaffa körkort fick hon ett barn.
Min systerdotter.
 Naturligtvis rusade jag dit så fort jag bara kunde. Naturligtvis la min syster denna lilla, konstigt långa och så sköra bebis i min famn.
Det var första gången jag höll en några dagar gammal baby i min famn. Rädsla blandat med lycka i ett saligt rus. Ja, kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde inte få nog.
Min syster förstod det. Jag fick passa fina Emma ofta på helgerna. Pyssla och mysa.

När min systerdotter var så där åtta månader bodde och studerade jag i Malmö. Min syster bodde i Lund. Ofta på helgerna körde jag inom för att hämta guldklimpen för att sedan köra vidare till mina föräldrar. Ibland tog jag henne med hem till mig.

Det var en belöning för mig. Efter en lång vecka var det som att andas ut.
Att få vara med Emma.

Naturligtvis upplevde vi lite svåra stunder tillsammans också. Mannen...innan han blev min man förstås... som en gång när han var på besök i Sverige aldrig kommer att glömma en utflykt vi gjorde han, jag och Emma runt på österlen.
En runda som skulle bli så vacker och kulturell blev ett enda skrikande. En ilsken unge som hela tiden ville tvärtemot det vi ville och satt under bordet på en restaurang i Simrishamn.Vägrade äta fast vi beställt in köttbullar precis som hon bad oss om.
Det blev inte tyst förrän hon fick den där förbenade glassen.
Hon växte och när jag flyttade till Italien var hon fem år.





Vi träffades så klart när jag kom och hälsade på i Sverige. Minns speciellt en gång då hon fått veta att jag var i närheten av där hon bodde. Mormor hade berättat det. Hon kom ditspringande i gummistövlar men hade bara hittat en strumpa. Mitt hjärta slog tredubbelt slag.
Inget gick upp emot att få vara med denna lilla tjej.
När hon var nio fick hon en lillebror.
Så kom brytningen. Jag blev arg på min syster...denna eviga ilska...och struntade i att höra av mig när jag kom till Sverige. En enda gång. Fick inte träffa Emma. Sån idiot jag var. Året efter dog min syster. Jag kan bara ana vad hennes barn gick igenom och särskilt Emma som bara var 12.
Tänker inte gå in på alla turer. Bara säga att jag skrev mail, brev. Skickade paket. Vissa kom fram. Andra inte. Socialen svarade inte. Även min svåger dog. Träffade Emmas lillebror. Erik, som var så stolt över sin italienska lilla kusin.

Så fick jag ett svar. En ny socialassistent som hade lust att jobba svarade mig. Förklarade. Peppade. Emma var arton år när det damp ner ett mail från henne. Jag kommer aldrig att glömma hur jag nära på fick en hjärtattack. Hur jag sen gick omkring i glädjeyrsel. Ständigt full liksom.
Därefter följde en rad mail. Ett sorts utredande av det som varit. Det som gick att reda ut. Det som det fanns någon mening med att reda ut. Vissa saker måste man bara låta vara som det är.

Så träffades vi. Det finns inga ord att beskriva hur det kändes. Som att vinna högsta vinst. Minst.
Jag övertalade henne att hälsa på mina föräldrar, hennes mormor och morfar också. Det var ju så ledsna över hela historien. Det var en stor dag att minnas.

Så har då tiden tickat iväg igen. Lilla tjejen är färdigutbildad hårfrisörska och har egen salong i Lund. Stolt är jag. Glad över att ett liv som fått så många hårda törnar stått emot. Klarat sig igenom. Klarar sig själv.
Ja, jag är en stolt moster till en vacker ung kvinna som står på sina egna ben.
Visst är hon tokig ibland. Visst gör hon saker ibland som får en gammal moster att tappa andan.
Men stolt som en tupp det är jag i alla fall.

Hipp Hipp Hurra på hennes födelsedag!






6 kommentarer:

  1. Så lika ni är <3
    Så glad för båda ers skull att ni får ha varandra idag! Kram!

    SvaraRadera
  2. Hi Marika, How are you? I love the pictures and I hope all is well!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hi Kathy! I'm fine. I read your book some weeks ago.
      Lovely!!!
      Thank's for visiting <3

      Radera
  3. Åh. Tänk att livt kan gå i så många kringelkrokar innan man hittar fram. Så glad för dig. För henne. Att ni har varandra. Också. Kramar!

    SvaraRadera