Tunga hjärtan (Blogga varje dag 181)

har vi när vi äter kvällsmaten i tystnad. 

Våra tankar är med våra vänner på Elba. 

De som miste tjugo års arbete och en dröm gick i tusen bitar.

I onsdags slukade ilskna havet deras dykarbåt för att spotta upp den två dagar senare då den fyllts med havsvatten, alger och slam. 

I båten fanns i stort sett allt de som våra vänner behövde för att jobba. 

Dykarutrustningar, datorer, gitarrer (ja, musiken ingår!).
För att liksom bygga på en liten lön spelar tyske W in lite extra.
UNICA är död.
Unica som hon heter båten.
Unica som betyder "den enda".
Eller; speciella.
FAN FAN FAN...tänker jag som avskyr svordomar och fula ord.
FUCK också!
Ja, faktiskt.
G med de vackra ljusgröna ögonen som redan gått igenom bröstcancer och fått domen MS.
Vad finns det för anledning att hon ska få detta också på sitt livs-schema.
För att hon älskar och följer det hon älskar?
Är det så fel?



Stora pojken menar att man ju bara kavlar upp ärmarna och fortsätter...mot Karaibien.
Startar något nytt.
Mannen blir irriterad.
Vännerna är över femtio strecket.
De har rätt att se framemot lugnet.

Jag säger att vår son har rätt.
Han och brorsan MÅSTE tänka framåt.
Att möjligheterna finns.
Att allt kan bli möjligt.

Fast vi är ledsna mannen och jag.
Förstår sorgen.
Vi vet att vännerna kommer igen.
Motorerna är redan uppfiskade och inlämnade till mekanikern.
Unica byggdes av vår vän W.
Hon var verkligen Unica
Hon är död.